Köksportugisiska, växtkraft och besök

 

 

Vår blommande by. Fotograferat av borgmästaren, Zélia.

I veckan blev Tina ombedd att vidarebefordra ett meddelande till den ena av våra portugisiska grannar. Eftersom språket inte riktigt sitter på plats var det lite av en utmaning. Jag (Tina) memorerade meddelandet och gick med raska kliv ut i gränden och två hus bort. Hos grannen togs meddelandet emot på gårdsplanen och stolt som en tupp önskade jag grannfrun en trevlig kväll och skulle vända mig för att gå hem. Nehej, den gubben gick inte. Grannfrun tog mig i armen och drog in mig i köket, placerade mig på en liten stol och började laga kvällsmat. Hon talade mycket långsamt och beskrev varje sak hon gjorde eller tog i. Jag satt länge där i köket och lärde mig namnen på olika mått, grytor, råvaror och kryddor. Helt underbart! När hennes dotter kom hem uppmanades hon barskt att tala långsamt med mig och visa mig kattungarna. Dottern beskrev varje kattunge för mig vad gäller färg, kön och humör. Allt på mycket långsam portugisiska. Jag gick därifrån med många nya ord, nyplockad sallad, en stor påse brytbönor och en känsla av tillhörighet.

Granatäpple, dill och fikon

Det är vår första vår/sommar i Aldeia och växtkraften här är otrolig. För tre veckor sedan hade fikonträdet inte ett blad och nu finns det blivande fikon på grenarna. Likadant med granatäpplebusken/trädet. Gräset växer och Stene klipper det varannan dag. Tomatplantorna lever, alla utom fem (som Simba åt upp) är i gott skick. Vi planterade dill lite överallt eftersom det är omöjligt att hitta någonstans att köpa. Den trivs mycket bra och Stene ser fram emot att använda kronorna till kräftlagen. Det enda som är svårt att beskriva för er i ord är doften från våra blommande apelsinträd. Så intensiv, söt och ackompanjerad av surret från tusentals honungsbin.

Vi fick finbesök från Sverige. Tinas pappa tog flyget till Lissabon och tillbringade en vecka med oss under apelsinträden. Det var så roligt att äntligen få visa honom vårt nya hem och den fantastiska natur som vår del av Portugal erbjuder. Veckan gick fort och alltför snart var vi tillbaka i Lissabon för att lämna av honom på flygplatsen. Vi passade på att besöka Ikea på hemvägen och köpte tjugofem paket mörkrostat kaffe. Av allt nytt och gott i Portugal är kaffe som passar oss i smaken det enda vi inte har lyckats hitta här. Kaffet på barer och kaféer är mycket gott men vi får liksom inte till det goda hemma i köket.

Vårt hem, utsikt från Penamacor och pappa.

Det har växlat mellan 22 och 30 graders värme. Lite svalkande bris på de varmaste dagarna.

 

15 reaktioner till “Köksportugisiska, växtkraft och besök”

  1. Fantastiskt Tina gläds med dig och din familj. ❤ Doften av apelsinblomman har jag känt här hemma i vardagsrummet. Kan bara fantisera om hur den känns ute hos er. Ha det bra. Kram

  2. Låter härligt ☺ Goa grannar ska man vara rädd om, dom verkar mottaga er bra

  3. Ja verkligen. Bättre mottagande än vad vi någonsin kunde hoppas på. Ha det så skönt i sommarvärmen, ni har det varmt och gott nu läste vi.

  4. Kaffesmak beror på vattnet. När vi bodde i österrike gick det inte att dricka kaffe bryggt på gevalia eller skånerost

  5. Det har du rätt i Yvonne. Men vi har provat flera olika lokala märken men det blir inte heller gott.. Kanske ska vi experimentera lite med själva doseringen av kaffet?

  6. Så härligt ni har det.Förstår att Jan njöt att få vara hos er.???

  7. Kan INTE se, ens mig själv, dra in ”nya utländska grannen” i köket och börja lära kökssvenska, medan jag lagar kvällsmat – kan det va det sydeuropeiska manâna-tempot, som inte influerat oss i norr…?
    Vad är det för schabrak (betyder stort och vräkigt på skånska, men det vet du väl det också…), som är på bilden uppe till vänster?

  8. Men du får erkänna att det är charmigt. Jag hade nog också hållt igen lite men här är det lite ”Här ska minsann integreras!” Och kanske, kanske ville hon få mig att känna mig hemma. Schabraket? På bildserien längst ner och högst upp till vänster? Det är vårt hus fotograferat från trädgården ju. Kommer du inte ihåg hur det såg ut? Bjöd nog på för mycket vin den gången…

  9. Väldigt charmigt – ett annat liv, bara!
    Ja, det blev nog lite mycket vin då – minns inga stora glaspartier, eller så ser jag fel (kan ju inte förstora dom).
    Är det snart dags för Sverigebesök…?

  10. Du har alltid varit på att skriva och formulera dig – så även nu – underbart att läsa. Hela tiden med ett leende på läpparna. Roligt att ni funnit er i den nya landet men det tvivlade jag inte en sekund på. Ha det fortsatt gott och hälsa Stene 🙂

  11. Jag kommer på en kort visit för att fira min systerdotters student. Ska titta in på ”jobbet” lite snabbt den 7 juni vid 9 tiden. Du är kanske där också då? (Glaspartiet är ju vid trappan upp, du vet kuvösen/hallen).

  12. Tack Inger! Ja, du har ju vetat i många år att detta var vår dröm. Stene hälsar tillbaka?

  13. Tack för underbara dagar hos er !
    Vilken gästfrihet, vilken underbar doftande trädgård och vilket hus !! GRATTIS !

Lämna ett svar till Yvonne Avbryt svar