En levande landsby

Portugisisk kål och kakifrukt. Gåva från granne.

I vår lilla by bor det ungefär tvåhundra själar. Under en intensiv vecka i maj och i augusti ökar invånarantalet med nästan tusen procent. I maj firas blomsterfestivalen och i augusti kommer många utlandsportugiser ”hem” för att hälsa på släktingarna.

En apelsinsort med mycket bergamottsmak och en kanna vin. Gåva från annan granne.

Byns invånare är eller har varit hårt arbetande människor. De äldre sitter ofta utanför sina hus i gränderna för att prata och sjunga tillsammans. De arbetsföra åker antingen till ett jobb i staden eller går utanför byn till sina åkrar för att på en plätt odla kommande årsbehov av potatis, oliver, lök och liknande. De håller får och getter till husbehovet av mjölk och ost. Det finns lite större gårdar men i vårt område är det mest mindre hemman.

Det finns så mycket att berätta om hur livet ter sig här. Det är en upplevelse att beställa vitvaror, prata med kommunen, ja överhuvudtaget förstå hur samhället fungerar. Det vi har sett tills vidare är väldigt positivt. I vår by verkar det finnas plats för alla oavsett hudfärg, nationalitet och funktionalitet.

Och att som estrangeiros (utlänningar) bli så väl emottagna var mer än vi hade hoppats på. Till exempel farbrorn som knackade på de första dagarna vi var här för att uppmärksamma oss på att vi hade utelampan tänd, det är dyrt med el. Eller grannen som förser oss med frukt och grönt från sin trädgård. Och inte minst det trevliga belgiska paret som har blivit vår bro till det portugisiska livet. De har förresten två hus i byn varav det ena är till salu.