Stene har varit på Getfest. Den firas i april varje år och är en heldag endast för män. Liksom bussresan för byns kvinnor är detta ett sätt för männen i byn att hålla i hop och skapa samhörighet. I en månad har anmälningslistorna legat på byns barer och självklart skrev Stene upp sig. Det förklarades för honom att han skulle ta med kniv, gaffel, tallrik och glas. När de samlades upptäckte Stene att han inte hade det viktigaste med sig, en fällkniv! Det behövdes för att kunna skära sig bitar av ost, korv och skinka. Som tur var hade en vänlig själ med sig en extra fällkniv och gav den till den stackars utlänningen. Två getter har slaktats och styckats för att läggas i stora järngrytor som sedan ställdes i eldstaden. Vid långbordet satt Stene på mitten beväpnad med sitt lexikon. Det kom väl till användning och många tog 
tillfället i akt att lära känna svensken. Till dessert serverades ost och ännu mer vin och sedan kaffe med Auguardente. Det var 
enligt Stene en alldeles förträfflig dag!
Ni vet när man kan få en ”gåva” vid köp av fyra colaflaskor? I Sverige fick i alla fall jag 
ett glas eller en mugg. Här är det en burk tonfisk och recept på portugisiska klassiker. Cola och tonfisk, det var lite otippat.
Kanel har ett revirtänk som får Trump att blekna i jämförelse. Det fick en liten hund erfara när den tog sig in i vår trädgård. Denna lilla lyckliga trasselsudd, på semester i byn, van vid det hårda livet i Lissabon hade inte en chans. Kanel var rasande, skällde och smällde med de fullständigt värdelösa käftarna (hon kan inte ens klämma sönder en fjäril..). Men det såg ju väldigt roligt ut när jätten Simba samtidigt satte igång att slicka den lilla vovven på huvudet.
Vädret är väldigt ambivalent just nu. Vi har haft ett par dagar med 25 grader och strålande solsken och ett par med regn och 16 grader.
Temperaturen dagtid har hoppat mellan 14 och 22 grader, soligt och lite vind. Någon regnskur på nätterna.
För att uppmärksamma kvinnodagen arrangerade byn en bussresa för kvinnor till den vackra staden Evora. Tidig morgon samlades byns kvinnor för att stiga ombord på skolbussen. Det var en härlig blandning av unga och gamla, den yngsta var 20 och den äldsta 87 år. Humöret var högt och jag (Tina) kände mig mycket välkommen i gänget. Evora ligger i landskapet Alentejo, utmärkande för detta landskap är bland annat att husen är vita med gula detaljer och att de har avlånga skorstenar. Vi besökte benkapellet som är byggt av ben uppgrävda från kyrkogårdar på 1500-talet. Ovanför entrén till kapellet står: Vi, benen som är här väntar på era (dina).
Och vi tittade på ett romerskt tempel. Det byggdes runt år 0 när Portugal var en del av det romerska riket. (Efter kartagerna, innan visigoterna och morerna). Vilken historia vårt nya hemland har! 
Självklart så skulle vi äta lunch tillsammans. En restaurang var bokad och alla fyrtioåtta kvinnor satte sig till bords. Vi bjöds på typisk lunchmat. Man börjar med oliver, tonfiskröra med bönor, bröd och olika får och getostar. Sedan serverades det potatis, fläskkarré i tunna skivor och sallad. Efterrätterna stod på ett separat bord och här kunde man hitta chokladmousse, äggpudding, melon och snöägg i vaniljsås. Och allt avslutades med en liten kopp espresso. Efter maten strosade vi runt i stadens affärer och sedan blev det dags att åka hem till byn. En fin dag och lärorik för mig bland annat för att det endast talades portugisiska.
Vi har plockat apelsiner, apelsiner och apelsiner. Jag kan ärligt säga att snart åker de på komposten, vi orkar inte pressa och dricka mer juice. Citronerna har vi fortfarande varma känslor för. De som inte används till Limoncello ska saltas och konserveras. Vi passade på att plocka lagerblad mellan regnskurarna, de behövs i köket. Kalops smakar gott i alla länder.