Sommar, hattar och lantmännen

Först ber vi om ursäkt för det varit ett tag sedan förra inlägget. Tina (jag) har varit i Sverige på familjebesök. Jag kom hem med magen full av kavring, Wapnö vispgrädde, matjéssill och rökt cognacs medwurst. I resväskan hem låg sirap, pepparrot, ostbågar, snus och Wasa sport. Det var härligt att besöka familjen men när jag närmade mig vårt hem i Portugal och jag kunde se bergen runt om vår by, då knöt det sig i bröstet. Det är så vackert här att det nästan gör ont.

Innan jag åkte hann jag med att köpa körsbär, det är säsong nu. Vi bor nära ett körsbärsområde och lådan med två kilo kostade 5 euro.

Byn är just nu full av blommor, träden är fortfarande gröna och fåren har blivit klippta. Nu är det sommar! Vanligtvis har all grönska torkat bort i maj men på grund av den ovanligt långa och våta vintern är allt en månad försenat. Men just denna vecka verkar vara början på den riktiga sommaren. Sedan i tisdags har det varit mellan trettio och trettiofyra grader varmt. Och enligt prognosen så fortsätter det så ett par månader. När vi var här i september 2016 var temperaturen fyrtiotre grader!

Solen är stark, mycket stark. På motsvarande SMHIs väderkarta upplyses också uv-strålningen. Den ligger fast på högsta, tio.

Grannar och förbipasserande har ofta pekat på våra ansikten och i bestämda ordalag pratat om nödvändigheten för oss att bära hatt. I går körde vi till stora staden och inhandlade vars en vardagshatt och vars en fin-hatt. Allt till det facila priset av 18 euro.

Vi besökte även en affär typ Granngården. Vilket ställe! Här kan man, förutom det samma som i Sverige, köpa djur. Ankor, gäss, höns, vaktlar, undulater,parakiter, papegojor och matkaniner. Hur dessa djur hålls är en helt annan sak, man blir ganska ledsen. Vi fastnade först en liten stund i biodlingsavdelningen och sedan fastnade Stene  en lite längre stund i hembränningsavdelningen. Göra eget bag in box vin eller bränna Aguardente i garaget? Allt du behöver finns här.

I trädgården växer allt som det ska. Vindruvorna har bestämt sig för att ta över och klänger på lite allt möjligt. De tyckte nog om att bli hårt beskurna i vintras. Vår dill blev bra och är skördad. Stenes tomatplantor börjar få små tomater (även om Simba åt upp hönsgödslet).

Soligt, 33 grader och liten bris.

 

 

 

 

Getfest, Coca-colasurprise och revir

En get i varje gryta
Getgryta med potatis

Stene har varit på Getfest. Den firas i april varje år och är en heldag endast för män. Liksom bussresan för byns kvinnor är detta ett sätt för männen i byn att hålla i hop och skapa samhörighet. I en månad har  anmälningslistorna legat på byns barer och självklart skrev Stene upp sig. Det förklarades för honom att han skulle ta med kniv, gaffel, tallrik och glas. När de samlades upptäckte Stene att han inte hade det viktigaste med sig, en fällkniv! Det behövdes för att kunna skära sig bitar av ost, korv och skinka. Som tur var hade en vänlig själ med sig en extra fällkniv och gav den till den stackars utlänningen. Två getter har slaktats och styckats för att läggas i stora järngrytor som sedan ställdes i eldstaden. Vid långbordet satt Stene på mitten beväpnad med sitt lexikon. Det kom väl till användning och många tog tillfället i akt att lära känna svensken. Till dessert serverades ost och ännu mer vin och sedan kaffe med Auguardente. Det var enligt Stene en alldeles förträfflig dag!

Ni vet när man kan få en ”gåva” vid köp av fyra colaflaskor? I Sverige fick i alla fall jag ett glas eller en mugg. Här är det en burk tonfisk och recept på portugisiska klassiker. Cola och tonfisk, det var lite otippat.

Kanel har ett revirtänk som får Trump att blekna i jämförelse. Det fick en liten hund erfara när den tog sig in i vår trädgård. Denna lilla lyckliga trasselsudd, på semester i byn, van vid det hårda livet i Lissabon hade inte en chans. Kanel var rasande, skällde och smällde med de fullständigt värdelösa käftarna (hon kan inte ens klämma sönder en fjäril..). Men det såg ju väldigt roligt ut när jätten Simba samtidigt satte igång att slicka den lilla vovven på huvudet.

Vädret är väldigt ambivalent just nu. Vi har haft ett par dagar med 25 grader och strålande solsken och ett par med regn och 16 grader.

 

Att besöka Juntan, nyfikenhet och uppehållstillstånd

På tisdagkvällen kopplade vi hundarna för att gå till Juntan (se tidigare inlägg). På bänken utanför satt en äldre dam och hon hälsade glatt när vi kom. När det blev vår tur följde damen med in till borgmästaren för att höra vilket ärende vi hade.

(Att vara nyfiken är normalt här. Om någon går förbi när man lastar ur sina veckoinköp ur bilen tittar de gärna ner i påsarna för att se vad man köpt. -Paprika? Ja, det är gott. -Vilken fin tvål. Man vänjer sig även om det kändes väldigt konstigt i början).

Damen kom med goda råd till både oss och borgmästaren och medan intyg om bosättning skrevs, underhöll hon oss med historier om sina två hundar, myndigheter, kommunanställda i största allmänhet och vilka blommor som skulle göra sig i vår trädgård. Man kan inte annat än att ge upp, det gick inte att vara blyg svensk längre. Det var bara att ge sig hän i konversationen på bruten fransk/portugisiska.

Ett vitt sigill. Vackert!

Vi kunde i alla fall gå lättade därifrån. Vi hade fått vårt intyg, stämplat med en sigillstämpel. Nu måste det väl kunna godkännas på kommunhuset.

Torsdag morgon laddade vi väskan med relevanta dokument och ett par irrelevanta för säkerhets skull. Nu jäklar skulle vi få uppehållstillstånd. Framme i receptionen valde vi rätt lapp i maskinen, vi hade sparat den från förra gången som fusklapp. När det blev vår tur hamnade vi framför samma kvinna som förra gången. Nytt från sist var att hon nu hade skadat sina fingrar och endast skrev med ett långfinger på sin dator. Hon tittade på våra papper, vi höll andan. Jag sköt försiktigt fram en handskriven lapp från vår borgmästare där det mer eller mindre stod ”Problem? Kontakta mig!” Nu log damen och samlade ihop alla mina papper i en hög. Efter en del frågor, bland annat om min mammas och pappas namn, var mitt uppehållstillstånd klart. Det tog runt fyrtiofem minuter. Det blev Stenes tur. Kvinnan tittade på klockan och sa – Ni kan sitta kvar här och vänta, jag är strax tillbaka. Jag har paus nu.

Hon kom tillbaka efter en kvart och tog sig an Stenes papper med en frenesi endast hindrad av de omplåstrade fingrarna. Och trettio minuter senare hade  Stene också fått uppehållstillstånd.

Med våra fina nya sigillförsedda uppehållstillstånd gick vi djupare in i kommunhuset för att i skatteverkets krypin ändra vår registrering. Men den upplevelsen finner jag inga ord för ännu, så den sparar jag till en annan gång.

Vi är väldigt förtjusta i vårt nya hemland och nu är vi registrerade här enligt alla lagar och regler. I morgon ska vi fira det med en liten resa till stora staden för att titta på möbler.

Gräsmattan uppväxt, resten väntar på frön.

Trädgården artar sig! Ölen behövs, det är tydligen svettigt med elgräsklippare.

Vädret idag, soligt runt 20 grader, vindstilla.