Månad: december 2018

Julens ankomst har firats på otaliga sätt i byar och små städer. Hästar är en del av kulturen i Portugal och som före detta hästägare måste vi berätta om en mycket trevlig händelse. En dag i mitten av december samlades kommunens ryttare mitt i centrum av den lilla staden för en gemensam ridtur. Det var en regnig dag men många mötte upp. Det är en lite annorlunda känsla att möta en häst i trapporna till baren, men så gör man här. Precis som med hundarna blir hästarna liksom vana vid det organiserade kaoset, bilar, främmande hästar och saker som låter. Ryttarna är mycket stolta över sina hästar och många klär sig i klassiska kläder. Inga hjälmar här inte. Hela dagen hände det saker såsom musik och uppträden. Kommunen är väldigt aktiv och filmar mycket, det är ju bra för vi hinner inte se allt! Här är en video om vad som hände på hästdagen: Kommunens video   (Lite roligt att musiken i filmen inte är särskilt julig).Vi har varit på lite julfester här i byn. Den första var en byfest med inriktning på barnen (det bor tio barn här mellan 1 och 16 år). Vi samlades och lyssnade en stund på en kille som spelade sambarytmer och sjöng. Sedan blev det barnens tur med följa John och lite lekar. Under tiden som barnen lekte sällade sig en äldre herre till dem och lekte med. Barnen lekte så varligt med honom och tog honom i handen när han inte hängde med. Vi fick berättat för oss att han var 94 år och väldigt senil men han vill vara med och då ska han vara det. Just den biten säger så mycket om varför vi tycker om människorna här. Efter lekarna fick barnen vars ett namnat paket med just det som de önskar sig. Det var fina julklappar, vår grannflicka fick Barbie med köksutrustning och någon ett teleskop. Sedan blev det såklart mat. På ett långbord ställdes tallrikar fyllda med grillad kyckling, korv, ost, bröd och kakor fram. Man tar en servett och äter stående, det blir lite kladdigt men det är mycket trevligt. Självklart serveras öl, vin och vatten. Allt bekostas av byn.

Julbrasa blir det här i år också. En helt galet mängd stockar har placerats på två ställen, utanför baren och nedanför kyrktrappan. Den 24 december efter mässan sätts kasarna i brand. Vi återkommer med bilder på detta nästa gång.

Med det önskar vi er en god jul!

Höll på att glömma.. Mellan 8 och 14 grader, vissa dagar regn andra dagar solsken.

 

 

Med hösten kom svampsäsongen. Vi är inte så bra på själva identifieringen av svamp så vi plockar inga, det vågar vi inte. Men det gör inte så mycket eftersom grannfrun har varit här ett par gånger med brickor fulla av, vad vi tror, är stolt fjällskivling. Jättestora hattar som stekta smakar pepprigt kalvkött. Till och med en inbiten köttätare som Stene behöver inte kött till maten när vi äter denna underbara svamp. Vi kanske vågar oss på att plocka själv nästa år, nu vet vi ju hur denna goding ser ut.

När vi kom till vår lördagsskola berättade Pedro att vi skulle på en utflykt istället för att traggla verb. Det visade sig att vi skulle få lära oss att bygga ett traditionellt handhållet slaginstrument, adufe. Adufen är typisk i vår region Beira Baixa och den kom från början hit med morerna. För inte så längesedan var det tradition här att fästmannen byggde en adufe till sin fästmö, då var det endast kvinnor som spelade. Nu spelar både kvinnor och män men själva kunskapen om byggandet har börjat försvinna.

Nu finns det i alla fall minst tio invandrare som kan bygga en adufe. Undervisningen stod en intrumentmakare för. Han hjälpte oss att snickra ihop en ram, sträcka och sy i getskinn (det är segare än man tror), montera bjällror och berömma oss för att vi var så intresserade. Allt föregick på portugisiska så det gällde att spetsa öronen. En video från Youtube med adufemusik här.

Vi har dragit lite på en sak som vi skulle ordnat för länge sedan. Att registrera oss på en vårdcentral och få ett patientnummer. Det låter som en simpel uppgift men få saker som har med myndigheter att göra är enkelt. Därav vår ovilja att ta tag i det.

Det började lite som vanligt: Vi hälsar hövligt, lägger fram alla papper vi äger tillsammans med våra pass och säger på portugisiska att vi gärna vill registrera oss och få ett här kallat sns-nummer. Och som väntat suckade kvinnan vid disken djupt, drog ner mungiporna och tittade på sin kollega viftandes våra pass. Då sa Tina: ”-Åh vilket vackert land Portugal är. I landet vi kommer ifrån är människor inte så vänliga och hjälpsamma som här. Vi har verkligen tur!” (Vilket vi ju absolut menar och tycker). Och när vi säger det till en trött tjänsteperson här så skiner hen upp. Strax efter gick vi därifrån med vars ett sns-nummer. Och vilken service som erbjuds! Vår vårdcentral i lilla staden är öppen alla dagar i veckan mellan 8-24. Utöver det kommer vår husläkare till byn varje torsdag förmiddag. Besöken hos läkaren/vc kostar 8 euro.

Nu kryper temperaturen nedåt. 2-6 grader på natten och 16-17 grader på soliga dagar. Vi har haft en del dagar med regn, då blir det lite råare ute. Men med regnet kommer det gröna gräset tillbaka.