För att uppmärksamma kvinnodagen arrangerade byn en bussresa för kvinnor till den vackra staden Evora. Tidig morgon samlades byns kvinnor för att stiga ombord på skolbussen. Det var en härlig blandning av unga och gamla, den yngsta var 20 och den äldsta 87 år. Humöret var högt och jag (Tina) kände mig mycket välkommen i gänget. Evora ligger i landskapet Alentejo, utmärkande för detta landskap är bland annat att husen är vita med gula detaljer och att de har avlånga skorstenar. Vi besökte benkapellet som är byggt av ben uppgrävda från kyrkogårdar på 1500-talet. Ovanför entrén till kapellet står: Vi, benen som är här väntar på era (dina).
Och vi tittade på ett romerskt tempel. Det byggdes runt år 0 när Portugal var en del av det romerska riket. (Efter kartagerna, innan visigoterna och morerna). Vilken historia vårt nya hemland har! 
Självklart så skulle vi äta lunch tillsammans. En restaurang var bokad och alla fyrtioåtta kvinnor satte sig till bords. Vi bjöds på typisk lunchmat. Man börjar med oliver, tonfiskröra med bönor, bröd och olika får och getostar. Sedan serverades det potatis, fläskkarré i tunna skivor och sallad. Efterrätterna stod på ett separat bord och här kunde man hitta chokladmousse, äggpudding, melon och snöägg i vaniljsås. Och allt avslutades med en liten kopp espresso. Efter maten strosade vi runt i stadens affärer och sedan blev det dags att åka hem till byn. En fin dag och lärorik för mig bland annat för att det endast talades portugisiska.
Att bo här är som att bo i en blandning av levande uppspelning av historia och nutid. En del kvinnor heter Fatima (profeten Muhammeds dotter) och det namnet kommer från morerna som var här runt 1000-talet. Ibland ser vi glimtar som skulle kunna komma från vår egen historia. Kvinnorna här, liksom våra mormödrar, tar på sig speciella rockar när de utför hushållssysslor. De äldre kvinnorna täcker huvudet med sjal och ibland har de en hatt ovanpå. De yngre är superärtiga med mycket glitter, höga klackar och modekläder. 
Vi har plockat apelsiner, apelsiner och apelsiner. Jag kan ärligt säga att snart åker de på komposten, vi orkar inte pressa och dricka mer juice. Citronerna har vi fortfarande varma känslor för. De som inte används till Limoncello ska saltas och konserveras. Vi passade på att plocka lagerblad mellan regnskurarna, de behövs i köket. Kalops smakar gott i alla länder.
Väder: Regn, regn lite sol. Ca 12 grader.
