Månad: februari 2019

Portugal är ett fantastiskt vinland. Vi är absolut inga experter men om vi jämför med franska viner vi druckit så är det vinstlott nästan varje gång vi öppnar en flaska portugisiskt. Vinet här är så fullt av smak att till och med Tina som är en kräsen vindrickare, har hittat favoriter. Och priserna är mycket plånboksvänliga. Sedan ett par månader tillbaka är det verkligen rea på vin i affärerna, det görs plats till det nya. Nedan till vänster ses Tinas favorit, Coutada Velha. Just nu med sextiofem procents rabatt, inte illa.

  Vi blev tillfrågade om vi ville följa med till Castelo Branco på en föreläsning om turkoser. Lokala geologer visade och berättade om en fyndighet av turkoser på ett berg i närheten. Cirka tjugofem personer var på plats och endast tre utlänningar hade hittat dit. En mycket intressant föreläsning och efteråt serverades grönkålssoppa, ost, korv och vin. Det mest intressanta var historian om turkosernas hemvist, det svarta berget. Argemela som på lokalt talspråk betyder ”man hör hennes skrik i luften”.

På toppen av Argamela fanns det för mer än 2000 år sedan en bosättning, förmodligen var folkslaget en slags kelter. När romarna kom för att ta över bosättningen var alla män borta för att slåss på en annan front. Kvar fanns kvinnor, barn och en  prinsessa som var byns hövding. Romarna ville veta var männen var men alla teg. De tog med sig prinsessan från byn, torterade och brände henne levande men hon avslöjade inget. Hela byn utrymdes och tvingades till ett slavliv nere i dalen. Denna historia har berättats genom generationer av kvinnor som bor i skuggan av Argamela. Klickar du här får du se en vacker kort video om kvinnornas Argamela .

Nu har nya krigarkvinnor tagit striden om berget. Ett utländskt företag vill bryta litium på Argamela, vilket kan ge förödande effekter på naturen och livet i området. Berget hyser tre sorters unika fladdermöss, en imponerande fauna och inte minst kulturhistoria. Nyligen upptäckte en lokal geolog stora fyndigheter av turkos och tillsammans med Argamelas kvinnor kämpas det för att litiumbrytningen ska förbjudas och att det istället satsas på mer hållbar turism med fokus på turkoser och historia.

Vi träffade på en sunkig grej. En av våra medstudenter har problem med stölder på sin quinta (farm). Han fick rådet av lokala att sätta ut stengrodor på fastigheten. När vi hörde det drog vi oss till minnes att vi faktiskt sett massor med grodor runt omkring. Målade på dörrar och i sten. När vi hörde oss för om detta fenomen så var förklaringen att det hindrade romerna att stjäla saker eftersom grodor betyder otur för dem. Det känns inte så fräscht, i vår värld kan saker stjälas av alla nationaliteter och överallt. Med eller utan grodor. Och vår vän satte inte ut några.

Vädret har varit fantastiskt om vi jämför med förra året. Någon enkel regndag och temperaturer mellan 16 och 22 grader. Gräsmattan har klippts fyra gånger denna månaden.

När man har fått uppehållstillstånd/bor i Portugal måste man registrera sitt svenska körkort på IMT (transportstyrelsen). Detta ska göras inom 60 dagar och om man inte gör detta riskerar man böter vid trafikkontroller. När giltighetstiden för det svenska körkortet går ut kan vi inte få ett nytt från Sverige, det ska ansökas om ett portugisiskt och då måste svenska körkortet vara registrerat i det portugisiska systemet sen tidigare.

Här om dagen delade vi en flaska vin med vår granne polisen. Vi pratade lite om att vara utlänning och hur man alltid måste ha med sig alla papper. Han frågade om vi hade registrerat våra körkort, nej svarade vi lite skamset. Med allvar i rösten sa han att det var mycket viktig och att vi borde göra det snarast. Självklart följde vi hans uppmaning redan nästa dag. Nu är korten registrerade och om en månad har vi rätt att byta till portugisiska körkort, vilket vi tänker göra. Vi mötte en engelsman som hade problem, han hade inte registrerat sitt kort och hade bott här i över två år och hans körkort hade gått ut. Då kan man inte registrera det och inte heller få ett portugisiskt utan att göra nytt kör-och teoriprov. Inte kul.

Utanför IMT fick vi vänta en bra stund innan personen som dubbelparkerat kom ut till sin bil. Minst tre tut omgångar. (Vår bil är den svarta).På riksvägen till Castelo Branco mötte vi ett stort gäng som inte hade körkort i alla fall. Men herden hade åtminstone reflexväst vilket måste kännas tryggt när man vallar femtio får på en nittio väg.

 

 

Sten. Husen, murarna och ruinerna, sten så långt ögat når. Det är vacker sten, granit. I stenen ser man spåren efter verktygen som använts och vi kan endast föreställa oss hur lång tid det måste ha tagit att bygga en mur. Det är ju så med murar att de har väldigt lång hållbarhet och det inte blir aktuellt med lagning förrän om fem generationer. Då gör det kanske inget att det är ett tidskrävande jobb att bygga en. Det finns murar här som byggdes under romartiden och som lappats med ny sten efterhand som de vittrat ner.

Vi lyckades fånga två av kattungarna som bor i trädgården. Vi tog dem till veterinären för att kastrera dem och höll dem inne ett tag för att vänja dem att vara nära människor. Det lyckades och vi satte in en annons där vi uttryckte vår önskan om goda hem till våra små skyddslingar. Så långt allt väl. Det var ju inga problem tänkte vi. Då hade vi ju liksom inte tänkt på att människor som är intresserade hör av sig. Och även om vi förstår mer portugisiska nu så går nog vår språkgräns vid en pensionerad kattälskande dam med tusen frågor. Vi gjorde det enda vi kunde göra. Vi lät vår kära professor Pedro tala med kattentusiasterna. Tack vare Pedros hjälp bor nu två katter i vars ett gott hem. Den grå kattens arbetsnamn här var Dagmar och pojken som adopterade henne tyckte det var coolt med ett svenskt namn så nu hon är nog den enda katten i Castelo Branco eller kanske i hela Portugal som heter Dagmar.

Vädret har varit rätt stabilt. Sol, 16-18 grader med lite vind på eftermiddagarna. Någon enstaka dag med regn.