I veckan blev Tina ombedd att vidarebefordra ett meddelande till den ena av våra portugisiska grannar. Eftersom språket inte riktigt sitter på plats var det lite av en utmaning. Jag (Tina) memorerade meddelandet och gick med raska kliv ut i gränden och två hus bort. Hos grannen togs meddelandet emot på gårdsplanen och stolt som en tupp önskade jag grannfrun en trevlig kväll och skulle vända mig för att gå hem. Nehej, den gubben gick inte. Grannfrun tog mig i armen och drog in mig i köket, placerade mig på en liten stol och började laga kvällsmat. Hon talade mycket långsamt och beskrev varje sak hon gjorde eller tog i. Jag satt länge där i köket och lärde mig namnen på olika mått, grytor, råvaror och kryddor. Helt underbart! När hennes dotter kom hem uppmanades hon barskt att tala långsamt med mig och visa mig kattungarna. Dottern beskrev varje kattunge för mig vad gäller färg, kön och humör. Allt på mycket långsam portugisiska. Jag gick därifrån med många nya ord, nyplockad sallad, en stor påse brytbönor och en känsla av tillhörighet.
Det är vår första vår/sommar i Aldeia och växtkraften här är otrolig. För tre veckor sedan hade fikonträdet inte ett blad och nu finns det blivande fikon på grenarna. Likadant med granatäpplebusken/trädet. Gräset växer och Stene klipper det varannan dag. Tomatplantorna lever, alla utom fem (som Simba åt upp) är i gott skick. Vi planterade dill lite överallt eftersom det är omöjligt att hitta någonstans att köpa. Den trivs mycket bra och Stene ser fram emot att använda kronorna till kräftlagen. Det enda som är svårt att beskriva för er i ord är doften från våra blommande apelsinträd. Så intensiv, söt och ackompanjerad av surret från tusentals honungsbin.
Vi fick finbesök från Sverige. Tinas pappa tog flyget till Lissabon och tillbringade en vecka med oss under apelsinträden. Det var så roligt att äntligen få visa honom vårt nya hem och den fantastiska natur som vår del av Portugal erbjuder. Veckan gick fort och alltför snart var vi tillbaka i Lissabon för att lämna av honom på flygplatsen. Vi passade på att besöka Ikea på hemvägen och köpte tjugofem paket mörkrostat kaffe. Av allt nytt och gott i Portugal är kaffe som passar oss i smaken det enda vi inte har lyckats hitta här. Kaffet på barer och kaféer är mycket gott men vi får liksom inte till det goda hemma i köket.
Det har växlat mellan 22 och 30 graders värme. Lite svalkande bris på de varmaste dagarna.