Månad: augusti 2018

 

 

I trädgården just nu börjar granatäpplena få lite storlek,
vindruvorna,tomaterna och fikonen är mogna. Plus det svarta guldet som växer hejvilt här på landet, björnbären. Varje morgon innan solen börjar gassa cyklar Tina ut för att plocka björnbär. Det har blivit många kilo som syltats för att passa till pannkakorna. När Fru L hörde att vi var så förtjusta i björnbär sa hon: ”- Var försiktig, björnbären vill inte vara kompis med dig.” Hon menade att vi skulle passa oss för de långa vassa taggarna. Det är mycket svårt eftersom de bästa bären alltid sitter högt upp eller längst in…

Vi går på språkskola varje lördag i Penamacor som ligger femton kilometer härifrån. Vår lite udda klass består av en mycket blandad kompott av utlänningar från Storbritannien, Sydafrika, Belgien, Tyskland, Holland och Sverige. I klassen finns bland annat äventyrarparet i åttioårsåldern, båten de hade som hem sjönk någonstans i Västindien när de kuskade jorden runt. De bygger nu ett litet hus på en ruin med tillhörande åkrar. Eller det unga paret i trettioårsåldern som hoppas kunna överleva på vad deras lilla bit mark kan ge. De har inte ens en ruin att bo i, de bor i tält.

Vi har mycket roligt på våra lektioner. Inte minst för att Pedro, vår lärare, har en mycket speciell pedagogik. Nästan alla frågor ställda till honom får svaret: – Det får NI berätta för mig! Det ger en dynamisk diskussion bland oss elever eftersom nivån på portugisiskkunskaperna är väldigt blandad. Lördagsskolan avslutas alltid på baren i parken där Pedro ser till att vi endast pratar portugisiska med varandra den första halvtimmen.

Stene vattnar gräsmattan, fruktträden och grönsakerna varje morgon och kväll. Fru L som vi delar mur med, bor i Lissabon och kommer för att titta till sitt nyrenoverade hus och sina apelsinträd en gång i månaden. En morgon stod Stene och Fru L samtidig och vattnade på varsin sida muren. När biten som vätter mot Fru Lś sida var färdigvattnad flyttade Stene spridaren till nästa bit. Då tittade hon över muren på våra nyvattnade grönsaker med en bekymrad min och vände sin vattenstråle på dem…  Vi vattnar inte rätt. Fru L är en underbar människa, hon gör och ger oss de godaste inlagda oliverna vi någonsin smakat så det är okej. Fru L vill ju att vi ska lyckas med våra odlingar och fortsätta trivas här. Och trivs, det gör vi verkligen!

För er som är intresserade så säljs det ett mycket prisvärt, stort boningshus ett par byar bort. Titta här: Bottenvåningen har varit café och kan bli det igen

Temperaturen håller sig mellan 34-37 grader med strålande sol.

 

Vi har som ni säkert vet en värmebölja här i Portugal. På samma sätt som varje grad över trettio är mycket i Sverige är allt över trettiofem mycket här. Vi har haft runt fyrtiosex grader, tillsammans med en het bris gör det verkligen dagarna outhärdliga. Nätterna på sommaren brukar vara rimligt svala med en härlig kyla tidiga morgnar men inte nu. Det är tjugosex grader som kallast och nästan vindstilla. Vi har en bottenvåning som är byggd av tjocka granitstenar, där tillbringar vi och hundarna hela dagen. Tur att det finns spel och Netflix. Det är mest synd om de stackars djuren som är ute i den gassande solen, utehundarna orkar inte ens skälla och vi har till och med slutit vapenvila med myrorna i trädgården. De är så törstiga att lite vatten som runnit av poolhåven tas tacksamt emot.

Det som är allra värst med hettan och torkan är bränderna. Vår del av Portugal var hårt drabbad förra året och just nu brinner det rejält i södra Portugal. Brandmännen sliter, ofta med undermåligt materiel och till en blygsam lön. De är Portugals hjältar. I skrivandets stund arbetar 1061 brandmän, 308 fordon och 7 flygplan med att bekämpa en brand i Monchique. Och det brinner på fler ställen just nu, gå in på denna sida, tryck på en markering och få information om branden och bekämpningen.

Strax innan värmeböljan, en kväll vid niotiden, ringde det på dörren. Utanför stod grannfrun med dotter, hon skrattade och sa – Kom nu, det är fest! Vi skyndande oss ut och följde med dem till den lilla byparken som var dekorerad med festliga lampor och en liten scen. Ett långbord med mat stod uppdukat och vi blev serverade en jätteportion med stek, potatis, sallad och vattenmelon och till det öl och läsk. Efter maten kände vi att det var läge att ta reda på två saker: Vad som firades och var vi betalade för mat och dryck? Det visade sig att det var en fest till ära för far och morföräldrar och alla var välkomna. Byakassan stod för hela kalaset och alla fick en liten present. En kakelplatta med byns kyrka, sigill och de viktiga blommorna (de finns till och med på byns soptunnor).  Sen blev det underhållning. En man med elorgel och dragspel, en man som sjöng och spelade gitarr och det bästa: Två farföräldrar som stapplade upp på scenen med ett munspel och kastanjetter, inte en ton rätt men viljan och glöden fanns. Mor/farförälderdagen: Dia dos Avós

 

 

 

 

 

I dessa varma dagar orkar ingen av oss stå vid spisen. Vi äter mycket sallad och frukt, snabbt och lätt. Men det är ju gott med den där lilla bullen till kaffet och eftersom ”ingen” bakat på ett tag blev det snabbt tomt i frysen. Äsch, vi kokar munkar i olja. Världens bästa idé, speciellt på sommaren i Portugal. Inte. Men gott var det, frysen är full och grannarna tycker om dååhnåtts, påstår de i alla fall. 

Här är varmt, 45 grader och dagen till ära vindstilla.