Månad: juli 2018

Att vara invandrare är inte lätt någonstans. Det är mycket information man ska kunna tillgodogöra sig och man måste kunna språket. När vi mottar ett myndighetsbrev så brukar vi gå med det till borgmästaren för att få reda på om det är något vi måste göra/skicka in eller betala. Eftersom det alltid finns en massa bybor hos borgmästaren brukar de tillsammans kunna hjälpa oss tyda det. Inga hemligheter här inte. Det gäller att ha rent mjöl i påsen. (Just nu lär vi oss också av en portugisisk barnbok från 5 år: Lär dig 1000 ord på engelska).

Våra tysk/ukrainska vänner berättade de att de precis haft en moment 22 upplevelse med den portugisiska byråkratin. Det slutade väl, men endast för att de hittat ett ”utlänningskontor” i stora staden. Det finns tydligen ett ställe dit utlänningar kan gå för att få hjälp med navigeringen i byråkratin. Detta kontor ligger på en bakgata, har ingen skylt, inga kontaktuppgifter och de marknadsför sig inte på kommunkontoren där utlänningar ska registrerar sig. Men våra vänner hade ryktesvägen hört talas om detta magiska ställe. När de steg in i väntrummet var det proppfullt av desperata engelsmän, tyskar som hade slitit sitt hår och apatiska holländare. När det blev deras tur räckte det med att tjänstemannen ringde ett samtal och vips så var deras problem löst. Vi har noterat adressen för eventuellt framtida bruk.

Vid den stora sjön där vi brukar gå promenader laddas det just nu för en musikfestival som avhålls här vart annat år. Boomfestivalen är ingen liten festival, cirka 35.000 personer beräknas vara på plats under de sju dagar den varar. Musiken är typ psykedeliskt-techno liknande med inslag av shamantrummor och heliga eldar. Boom drar till sig fria själar från hela världen och är samling för den globala psykedeliska stammen (översatt från deras hemsida). Inte riktigt vår grej men det är ett stort event och sådana behövs här. Vi förundras ofta över att det är så få turister som hittar hit. Området här är ju ett mecka om man tycker om viner, natur och ostar. Fårostarna är makalöst goda!

Vid slutet av vår gränd bor det en riktigt kaxig hund. När vi går förbi så kan vi svära på att den skriker till Kanel och Simba: – Ni är så fula! Ni ser ut som Helan och Halvan! Om ni kommer närmre så sliter jag ut era inälvor! Det finns ett hål i grinden och man kan tydligt se att han låtsas försöka komma ut för att spöa upp våra hundar. I själva verket är hålet stort nog till den lilla 7 kilos hunden och vi pinnar alltid snabbt förbi. Simba fick nog förra veckan. Han kastade sig mot staketet, morrade och skällde, vi hade fullt sjå att hålla i honom. Kaos och inferno. Just då kommer en liten tant gående, tittar på Simba och säger till honom: – Äsch, den är ju så liten och du är så stor. Nu går vi vidare. Simba blev så paff att han bara lunkade efter tanten med oss på släp och vi undrade om vi stött på Portugals hundviskare.

Här är 32-36 grader, lite som i Sverige? Adeus!

 

 

 

Vi har tur som bor i ett område med fantastisk välbevarad historia. Ett besök i vår grannby var verkligen ett lyckokast! Byn grundades av romarna århundradet före vår tidräkning. Senare övertogs den av kristna visigoter och suebi. På 700 talet ockuperade morerna staden och på 1100 talet togs den tillbaka av kristna. Tempelriddarna fick byn i gåva på 1200 talet. Det är inte konstigt att det finns mycket historia att gräva i här. På plats i byn kan man gå längs den romerska ringmuren, se den romerska bron, besöka den gamla olivpressen och bäst av allt, se den stora samlingen romerska stenarna med inskriptioner. Om någon vet vad det står på stenarna på bilderna längst ned så skriv gärna en kommentar!

Vår äldre granne är änkling och bor ensam med sin hund som heter, översatt från portugisiska, ”Toffeln”. Han är oerhört trevlig och utgår från att alla han möter pratar och förstår snabb portugisiska. Han har alltid varit väldigt pratsam så de tre minuterna det tar att gå till soptunnan och tillbaka blev häromdagen två timmar. Men när vi ser honom sitta ensam i sin pyjamas utanför sitt hus på kvällarna och prata med sin hund, ja då stannar vi gärna och lyssnar de gånger han är pratsugen.

Det är också salladssäsong och det verkar som om alla i byn odlar tre gånger mer än de behöver eller gör av med. Vilket vi är tacksamma för eftersom det tydligen finns en kollektiv tanke om att ge överskottet till utlänningarna. Vi har ätit väldigt mycket sallad nu och delger gärna er receptet på en salladssoppa som kom till en dag då vi inte kunde hitta vår mikro på köksbänken på grund av mängden sallad som vi fått i gåva.

Värm upp olivolja och bryn lök och vitlök. Lägg i ett par tärnade potatisar och häll på buljong. Låt koka tills potatisen är mjuk. Lägg i  mycket salladsblad och koka tills de är sladdriga. Mixa, salta och peppra. Kan med fördel serveras med lite stekt bacon eller chorizo strött ovanpå.

På tal om mat så köpte vi färska grisöron till hundarna igår. Kilopriset på färska öron var tio kronor mer än på färsk kyckling! Men hundarna var nöjda.

 

Sist en liten tanke om att flytta till ett nytt land.

Denna delen av Portugal är väldigt populär hos utlänningar som vill leva ett annat slags liv. För att generalisera så kan man säga att det finns en grön våg av utlänningar här. Väldigt många EU medborgare men hela världen finns representerad. en hel del har en annorlunda livsstil om man jämför med vår egen och det är alltid trevligt när alla inte är stöpta i samma form. Vad vi inte förstår är varför en hel del utländska familjer väljer att hemskola sina barn. Att pedagogiken kanske inte stämmer med vad man egentligen önskade sina barn är ju ett argument. Men när man bosätter sig i ett annat land så behöver barnen lära sig språket, få vänner och känna Portugal som sitt hemland. Inget kan göra detta lika bra som att få gå i en vanlig skola där barnen lär sig nya landets traditioner, hur man interagerar i sin nya kultur och ett nytt språk är ju inga problem för barn. Portugisiska skolor må vara lite gammaldags men studieresultaten är det verkligen inget fel på. Nåja, det är inget vi kan påverka eller har med att göra men det är något vi återkommer till när vi pratar om hur man integreras i ett nytt land.

Vi har haft 32-37 grader ett par veckor och en vecka med 25 grader och lite regn. Det har varit bra för grönskan.