Vatten, befrielse och tomatplantor

Bild från brita.se

Vi har hört och läst att Portugal har ett mycket rent dricksvatten. Och det stämmer eftersom det i alla fall här, är väldigt klorerat. Det är nästan ingen i vår by som dricker kranvatten istället hämtas dricksvatten från en av de tre tappkranarna som finns i byn. Vattnet där kommer från bergen, är rent och kontrolleras. Här märker vi tydligt att vi kommer från ett land med lyxvatten och är bortskämda. För oss så smakar bergsvattnet lite ”mosse”, här är det ett fantastiskt dricksvatten. Att köpa vatten på 7 liters plastflaskor är ett alternativ men det är ohållbart i längden. Världen behöver inte mer plastavfall och det blir en hel del på ett år. Vi har därför valt ett mellan-alternativ. Vi har köpt en vattenkanna med ett Britafilter, det ger ett vatten utan klorsmak dock blir det lite ”platt”.

Nejlikor på trappan, revolutionen till ära.

Idag den 25 april, firas Nejlikerevolutionen som 1974 befriade Portugal och banade väg för demokratin. Samma dag ett år senare hölls det första fria valet. Det är en viktig dag, alla statliga myndigheter har stängt. Det betyder dessvärre att skolorna också är stängda. Jag skriver dessvärre eftersom portugisiska barn är precis som svenska, de har tråkigt. Det kan låta så här i en Lissabonfamilj: ” -Vi åker till mormor och morfar på landet och hälsar på. Vi vet att du har tråkigt där, men ta med en fotboll och din blockflöjt.” Barnet packar lydigt ner boll och flöjt och efter trettio minuters bollspel i morföräldrarnas gränd tas flöjten fram. Och då låter det exakt som det gjorde i vårt hem när barnen var små: ”Nej men herregud, du kan ju inte spela här inne, gå ut med dig!”. Vi kan således upplysa er om att låten ”Köp varm korv” också existerar här i Portugal. Den finns i olika utföranden, ofta med en djup suck på sluttampen.

Ett par av plantorna, lite trötta efter resan.

Stene vill odla grönsaker, det vill inte Tina eftersom hon kommer ihåg den stora mjölkkartong-katastrofen 2010. Det var det året då Stene och Astrid planterade och skötte ett hav av småplantor som de omsorgsfullt planterat i halva mjölkkartonger. Dessa flyttades runt på fastigheten för att finna den optimala odlingsplatsen. Det var också det året Tina öppnade upp en ny hage till hästarna.. Låt oss bara säga att hästar endast äter lite mjölkkartong, de tycker bättre om små mjälla plantor. Stene verkar ha förträngt denna händelse så vi styrde kosan mot marknaden i stora staden. -Jag ska be om tre plantor, sa Stene till torghandlaren. Väl hemma tyckte han nog att de såg lite buskiga ut för att vara tomatplantor. Det visade sig att det låg tio plantor i varje paket. Han är nu en överlycklig ägare till trettio tomatplantor som han har planterat högt och lågt i vår trädgård. Tiden får utvisa om det blir några tomater. Vi har alla fall inga hästar..

Vädret: Mellan 23 och 30 grader, någon enstaka regnskur på kvällarna.

 

 

 

 

Getfest, Coca-colasurprise och revir

En get i varje gryta
Getgryta med potatis

Stene har varit på Getfest. Den firas i april varje år och är en heldag endast för män. Liksom bussresan för byns kvinnor är detta ett sätt för männen i byn att hålla i hop och skapa samhörighet. I en månad har  anmälningslistorna legat på byns barer och självklart skrev Stene upp sig. Det förklarades för honom att han skulle ta med kniv, gaffel, tallrik och glas. När de samlades upptäckte Stene att han inte hade det viktigaste med sig, en fällkniv! Det behövdes för att kunna skära sig bitar av ost, korv och skinka. Som tur var hade en vänlig själ med sig en extra fällkniv och gav den till den stackars utlänningen. Två getter har slaktats och styckats för att läggas i stora järngrytor som sedan ställdes i eldstaden. Vid långbordet satt Stene på mitten beväpnad med sitt lexikon. Det kom väl till användning och många tog tillfället i akt att lära känna svensken. Till dessert serverades ost och ännu mer vin och sedan kaffe med Auguardente. Det var enligt Stene en alldeles förträfflig dag!

Ni vet när man kan få en ”gåva” vid köp av fyra colaflaskor? I Sverige fick i alla fall jag ett glas eller en mugg. Här är det en burk tonfisk och recept på portugisiska klassiker. Cola och tonfisk, det var lite otippat.

Kanel har ett revirtänk som får Trump att blekna i jämförelse. Det fick en liten hund erfara när den tog sig in i vår trädgård. Denna lilla lyckliga trasselsudd, på semester i byn, van vid det hårda livet i Lissabon hade inte en chans. Kanel var rasande, skällde och smällde med de fullständigt värdelösa käftarna (hon kan inte ens klämma sönder en fjäril..). Men det såg ju väldigt roligt ut när jätten Simba samtidigt satte igång att slicka den lilla vovven på huvudet.

Vädret är väldigt ambivalent just nu. Vi har haft ett par dagar med 25 grader och strålande solsken och ett par med regn och 16 grader.

 

Påsk, den gode herden och leveranser

Dekoration utanför kyrkan

Portugal är ett katolskt land och religionen syns och finns överallt. Påsken är extra viktig och i vår by firas påskdagen med blomsterutsmyckning framför kyrkan. Man lägger också blommor och gröna blad längs gator och gränder, dessa följer sedan prästen med sin procession. Han stannar ibland och välsignar husen och dess invånare. På långfredagen har man fastedag och på påskdagen samlas familjerna för att äta gott och umgås. Lamm, get eller bachalau (torkad uppblött torsk). Det är en hel del lamm som åkt förbi vårt hus ståendes på pickup flak eller sittandes i knä och famnar bak på traktorer…

Inför påsken laddade vi självklart upp med påskägg till grannflickan och förbipasserande barn. Vi satte grannflickans ägg utanför familjens port och även om vi inte lagt med något kort så dröjde det inte länge förrän den lilla flickan ringde på vår dörr. Hon strålade som en sol, tackade så mycket och räckte över ett fat med påskbullar som hennes mamma bakat. Lite senare på dagen passerade en av kvinnorna från dagcentret med sitt barnbarn. Vi gav pojken ett påskägg men han var blyg och vågade knappt ta emot det. Hans mormor sa då ursäktande – Åh, han är från Lissabon! Det förklarade liksom allt tyckte hon.

Den av byborna vi möter mest är Den gode herden. Han passerar vårt hus varje dag för att gå till sitt jobb som fårherde. Han har alltid en liten matsäck med sig ut och en spann fårmjölk med sig tillbaka. Ofta står han en stund på morgonen och väntar utanför vårt hus. Vi brukar slå följe en bit när vi går morgonpromenaden med hundarna. Den gode herden kan vara ungefär femtio år gammal kroppsligt men hans intellekt har stannat någonstans i barnåldern. Han bor med sin syster, hennes man och barn. Häromdagen smajlade han upp sig väldigt och vi såg att han fått nya fina tänder. Som han log! På kvällarna sitter han i baren tillsammans med de andra karlarna och får sig en liten Aguardente (En slags starksprit som Stene tycker är god, Tina tycker det smakar mäsk). Den gode herden har en uppgift och ett värde. Det är en av mängden av saker som gör att vi trivs här.

I ett tidigare inlägg skrev vi om svårigheten att få saker levererade till vår adress. Det har blivit något bättre kan vi meddela. Senaste samtalet lät så här översatt från portugisiska.                                                                                   Budet ringer: -Hej, jag är i byn och hittar inte er gata.                                        Tina svarar: -Kör slutet Rua do Castelo, slutet börjar vår gata, jag gatan väntar. Tack så mycket.                                                                                                      När jag (Tina) stått och väntat på gatan i tjugo minuter dök budbilen upp. På passagerarsätet satt det en äldre dam som budet hade fiskat upp någonstans i byn, en slags lokal gps. Klart att hon visste var utlänningarna bodde. Men vi ger inte upp, någon gång ska vi väl lyckas göra oss förstådda.

Temperaturen dagtid har hoppat mellan 14 och 22 grader, soligt och lite vind. Någon regnskur på nätterna.