Utlänning, turister och hundviskare

Att vara invandrare är inte lätt någonstans. Det är mycket information man ska kunna tillgodogöra sig och man måste kunna språket. När vi mottar ett myndighetsbrev så brukar vi gå med det till borgmästaren för att få reda på om det är något vi måste göra/skicka in eller betala. Eftersom det alltid finns en massa bybor hos borgmästaren brukar de tillsammans kunna hjälpa oss tyda det. Inga hemligheter här inte. Det gäller att ha rent mjöl i påsen. (Just nu lär vi oss också av en portugisisk barnbok från 5 år: Lär dig 1000 ord på engelska).

Våra tysk/ukrainska vänner berättade de att de precis haft en moment 22 upplevelse med den portugisiska byråkratin. Det slutade väl, men endast för att de hittat ett ”utlänningskontor” i stora staden. Det finns tydligen ett ställe dit utlänningar kan gå för att få hjälp med navigeringen i byråkratin. Detta kontor ligger på en bakgata, har ingen skylt, inga kontaktuppgifter och de marknadsför sig inte på kommunkontoren där utlänningar ska registrerar sig. Men våra vänner hade ryktesvägen hört talas om detta magiska ställe. När de steg in i väntrummet var det proppfullt av desperata engelsmän, tyskar som hade slitit sitt hår och apatiska holländare. När det blev deras tur räckte det med att tjänstemannen ringde ett samtal och vips så var deras problem löst. Vi har noterat adressen för eventuellt framtida bruk.

Vattenfestival i väntan på Boomfestivalen

Vid den stora sjön där vi brukar gå promenader laddas det just nu för en musikfestival som avhålls här vart annat år. Boomfestivalen är ingen liten festival, cirka 35.000 personer beräknas vara på plats under de sju dagar den varar. Musiken är typ psykedeliskt-techno liknande med inslag av shamantrummor och heliga eldar. Boom drar till sig fria själar från hela världen och är samling för den globala psykedeliska stammen (översatt från deras hemsida). Inte riktigt vår grej men det är ett stort event och sådana behövs här. Vi förundras ofta över att det är så få turister som hittar hit. Området här är ju ett mecka om man tycker om viner, natur och ostar. Fårostarna är makalöst goda!

Vackra vyer

Vid slutet av vår gränd bor det en riktigt kaxig hund. När vi går förbi så kan vi svära på att den skriker till Kanel och Simba: – Ni är så fula! Ni ser ut som Helan och Halvan! Om ni kommer närmre så sliter jag ut era inälvor! Det finns ett hål i grinden och man kan tydligt se att han låtsas försöka komma ut för att spöa upp våra hundar. I själva verket är hålet stort nog till den lilla 7 kilos hunden och vi pinnar alltid snabbt förbi. Simba fick nog förra veckan. Han kastade sig mot staketet, morrade och skällde, vi hade fullt sjå att hålla i honom. Kaos och inferno. Just då kommer en liten tant gående, tittar på Simba och säger till honom: – Äsch, den är ju så liten och du är så stor. Nu går vi vidare. Simba blev så paff att han bara lunkade efter tanten med oss på släp och vi undrade om vi stött på Portugals hundviskare.

Farlig hund!

Här är 32-36 grader, lite som i Sverige? Adeus!

 

 

13 reaktioner till “Utlänning, turister och hundviskare”

  1. Hej Tina vad kul att läsa din text. Alltid intressant och lärorikt att få se saker ur invandrares perspektiv. Nu har ni betydligt varmare än vi. Kram

    1. Tack Alice. Verkligen, beundrar de som kommit till Sverige och lärt sig språket och skaffat jobb snabbt. Det är verkligen inte lätt att vara ny. Någonstans.

    1. Det ligger i Castelo Branco. Skulle ta fram adressen i morse men har tydligen förlagt den. Ska cykla ut till kompisarna och få den igen, mailar den till er?. Trivs ni i ert nya hus?

      1. Jättebra, tack!
        Vi har haft gäster i princip sedan vi kom ner men nu har vi huset för oss själva några dagar?.
        ”Hela stan” verkar känna till att vi köpt vårt gamla kråkslott?.
        Vi får ägna vintern i Sverige åt att hårdplugga portugisiska…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *